Jag och en mycket god vän satt i lördags natt och diskuterade livet. Vi är ganska lika, som bröder. Vi är unga, hungriga och fokuserar mest av allt på slutprestationen snarare än genomförandet. Då föddes ett citat i mitt huvud som sammanfattar mina tankar kring livet:

”Ditt liv kan snabbt värderas genom prestationer du genomfört utgått ifrån dina personliga förutsättningar.”

Det är genom dina prestationer du kommer bli ihågkommen och det är genom dina genomförda samt kommande prestationer som du kan ta dig framåt. Man brukar generellt samla dessa i sitt CV eller i sina intressanta historier man använder för att trollbinda sin omgivning.

Det är ju till exempel mer imponerande om en blind rullstolsbunden laktosintolerant skulle bestiga K2 än om jag skulle göra det. På samma sätt är det också mer imponerande då en ensamstående fembarnsmamma med tre jobb hinner med att förmedla kärlek och trygghet till sina barn än om en överklassfamilj med sju bilar lyckas få sina två välklädda söner att må bra.

Jag tycker att det är värt en funderare. Vad är du kapabel till och vad har du presterat?

Det har varit mycket hår i fokus nu, kvinnohår. Hår på platser där många tydligen inte anser att det ska växa hår. Detta blev mycket tydligt efter en snabb titt i en kvinnlig armhåla på bästa sändningstid. Vilket jävla liv det blev av det hela.

Som vanligt förs diskussionerna via våra sanningsförmedlare aftonbladet, twitter och facebook. Diskussionerna är ganska hårda och går gärna över till personangrepp och slagord gentemot ett helt kön eller en hel rörelse.

Min starka reaktion var då jag kom över kommentarerna kring en bild någon lagt upp på Facebook. Bilden föreställde en kvinna som visade upp en praktfull raggarsträng (kalla det vad ni vill). Replikerna haglade. Man ser lätt tre läger om man vill generalisera kommentarerna; 1. Stå på dig, hår ftw! 2. Fy fan vad äckligt, raka dig eller dö! 3. Jag bryr mig inte men föredrar rakat.

Vad som är intressant i det hela är att de inblandade är så fruktansvärt arga. Det verkar vara en så otroligt viktigt fråga. Lite hår hit eller dit. Självklart är det en debatt som symboliserar ifrågasättande av skönhetsideal och förtryck och hela den trötta baletten men ändå. Att man orkar bry sig om lite hår. Whatever turns you on liksom.

Men om jag måste välja en sida så kan jag säga som så att de som skriker att det är äckligt och att man inte borde se ut sådär tillhör den enfaldiga och rädda sortens människor. Det människor som ser något de inte är vana vid och blir förskräckta. Det är precis samma typ av människor som på sin tid mobbade da Vinci och brände häxor på bål.

Självklart är det positivt att människor tycker som de vill, men när människors tyckande får andra att må dåligt tycker jag man borde ifrågasätta vad som är på gång. Jag skulle vilja påminna att det här med hårighet egentligen inte är mer än en modegrej som prackas på oss av överexponering av skönhetsideal. Skaffa en religion eller hobby istället.

Människan är som varelse både otroligt vacker och otroligt ful. Men oftast mycket fulare på insidan än utsidan. Vi är som vackrast då vi finner lösningar på de problem vi själva lyckats skapa och som fulas när vi skapar dessa problem. Vi är ju faktiskt som djurart upphovsmän av både krig, massmord, exploatering och engångsmuggar.

Mina känslor av irritation och hopplöshet kommer inte från att vi ständigt skapar nya problem, inte heller av att det saknas lösningar på dessa problem, utan snarare att vi vägrar applicera de befintliga lösningarna på våra problem. Låt mig ta ett exempel. För två år sedan hölls en välgörenhetskonsert i människans och moder jords ära. En konsert är otroligt energikrävande räknat i kilowattimmar.  Dagen till ära hade man lånat i svenska cykellandslaget som skulle försörja hela kvällen på el genom att sonika sitta och trampa på sina cyklar under hela tillställningen. Detta gick utmärkt och alla var nöjda. Vi har problem med dyra elpriser, vi har problem med bristande elförsörjning och vi har problem med att den el vi producerar är dålig för vår planet. Vi har också ett problem med en sjunkande folkhälsa och ökande fetma. I den bästa av världar skulle man sonika gjort denna cykelförsörjning till standard för alla stora spelningar. Vi bränner kalorier och får el och slår ett slag för folkhälsan samtidigt. Win win.

I den sämsta av världar skulle elen komma från ineffektiva försörjningsvägar som sköttes av stillasittande tjocka människor med undermåligt sexliv.