Det har varit mycket hår i fokus nu, kvinnohår. Hår på platser där många tydligen inte anser att det ska växa hår. Detta blev mycket tydligt efter en snabb titt i en kvinnlig armhåla på bästa sändningstid. Vilket jävla liv det blev av det hela.

Som vanligt förs diskussionerna via våra sanningsförmedlare aftonbladet, twitter och facebook. Diskussionerna är ganska hårda och går gärna över till personangrepp och slagord gentemot ett helt kön eller en hel rörelse.

Min starka reaktion var då jag kom över kommentarerna kring en bild någon lagt upp på Facebook. Bilden föreställde en kvinna som visade upp en praktfull raggarsträng (kalla det vad ni vill). Replikerna haglade. Man ser lätt tre läger om man vill generalisera kommentarerna; 1. Stå på dig, hår ftw! 2. Fy fan vad äckligt, raka dig eller dö! 3. Jag bryr mig inte men föredrar rakat.

Vad som är intressant i det hela är att de inblandade är så fruktansvärt arga. Det verkar vara en så otroligt viktigt fråga. Lite hår hit eller dit. Självklart är det en debatt som symboliserar ifrågasättande av skönhetsideal och förtryck och hela den trötta baletten men ändå. Att man orkar bry sig om lite hår. Whatever turns you on liksom.

Men om jag måste välja en sida så kan jag säga som så att de som skriker att det är äckligt och att man inte borde se ut sådär tillhör den enfaldiga och rädda sortens människor. Det människor som ser något de inte är vana vid och blir förskräckta. Det är precis samma typ av människor som på sin tid mobbade da Vinci och brände häxor på bål.

Självklart är det positivt att människor tycker som de vill, men när människors tyckande får andra att må dåligt tycker jag man borde ifrågasätta vad som är på gång. Jag skulle vilja påminna att det här med hårighet egentligen inte är mer än en modegrej som prackas på oss av överexponering av skönhetsideal. Skaffa en religion eller hobby istället.