Jag sitter här med två kokta ägg som hånfullt stirrar upp på mig. Jag är otroligt trött på ägg efter att ha tryckt i mig fem om dagen i närmare ett års tid. Det kostar att bygga säger man ju.

Jag räknade lite på det och undrade hur världen skulle se ut om alla åt lika mycket som jag. Vad jag kom fram till då var ganska skrämmande. Världen skulle se ut precis som den gör idag, fast något värre. Detta på grund av att vi ändå köper för mycket mat och slänger skiten i onödan. Vi har många munnar att mätta och det enda vi fyller är våra soppåsar.

Hur ska vi då ge alla mat för att undvika det naturliga urvalets hårda utresning av de hungriga?

Jo! – Insekter!

Jag är övertygad om att vi har en mycket hämmad resurs i dessa små härliga kryp. Jag ser mig lokala odlingar där insekter frodas som avfallshanterare och som sedan ska ätas, kanske med lite curry, vitlök eller varför inte chili. Här skulle vi slå flera flugor i en smäll (Jo, jag sa just det). Insekter kostar inte mycket energi i drift, de kan leva på gammalt avfall och de är näringsrika. Kanske lite knastriga men det är ju bara nyttigt med lite tuggmotstånd. Det är ju som Timon och Pumba säger; Slemmigt men mättande.

Jag tror mycket mer på denna idé än att man ska lägga miljarder med kronor på att försöka odla kött i laboratorium. Detta är en otroligt energikrävande process. Vi är ganska dåliga på att ta vara på vad naturen har att ge och ska istället hela tiden låsa in oss och blanda en massa snäva kemikalier för att uppnå det som funnits sedan urminnes tider.

Några skulle nog kalla mig lite sjuk. Jag säger snarare att det är en sjuk värld vi lever i. Där en tradition av att äta insekter istället för att föda upp övermängder med kreatur skulle vara det minst sjuka.

Jag gjorde en liten spaning häromdagen. De brudar i Disneyfilmer som ska anses vara filmens skönhet äter aldrig. Enda gången man ser någon av våra älskade tjejer närma är mig veterligen vid två tillfällen, när Belle slickar av fingrarna hon doppat i en förbiflygande paté under Var vår gäst-sången i Skönheten och odjuret och när Snövit tar en tugga av ett äpple. Att de är tunna som tandpetare är alltså inte så underligt.  Just det, Mulan får lite ris intryckt i käften vid något tillfälle. Men sen är hon ju också en rebell av sällan skådat slag som trotsar både Mongoler, könsnormer, familj, kejsaren och tyngdlagen vid något tillfälle.

Utöver detta ser de typ likadana ut. De har samma haka, samma ögon, samma bröst, samma midja. Det som skiljer de åt är hårfärg, klädsel och vilken stereotypisk prins, alternativt mjuktuff helyllekille de trånar efter.

Detta har sedan lång tid tillbaka visat mig vilken typ av tjejer jag inte ska leta efter. En riktigt tjej ska ju vara av rejält och stabilt material. Inte vara rädd för mat, för att fisa under täcket eller för att kissa med öppen dörr. Hon ska definitivt inte tråna efter någon prins charming.

Så vem vill ligga med en Disneybrud? Inte jag.

Jag är lite trött på moralkakor och hypotetiska moraliska val.

På tal om kakor vaknade jag upp efter en genomblöt festhelg i Göteborg med ett recept på moderkaka på min mobil. Mycket märkligt. Jag tänker inte publicera det här men det finns säkert på flashback som allt annat osmakligt.

Men för att återgå till moral, och normer och sådant. I tidigt stadium brukar våra lågstadielärare diskutera moral med sina elever. Jag minns det ganska väl. Det var på den tiden då man hade en bänk som man kunde öppna och förvara ritböcker, klister och pennor i. På den tiden då man hade sin egen bänk. Rätt som det var stod debatten i lågor och min hatfråga kom på tal: ”Skulle du offra ett oskyldigt barns liv om du kunde rädda tusen?”

Vilken jävla skitfråga.  Jag förstår precis som alla andra att den bara är hypotetisk och ska spegla någon typ av ytterlighet för de svåra valen här i livet. Problemet är att sådana frågor snarare hämmar tänkandet och möjligheten till reflektion. I denna fråga finns det egentligen bara två svar. Alla svåra moraliska frågor i verkligheten har minst tio svar. Frågan borde istället utformas något i stil med: ”Hur många djurförsök vill vi satsa på att testa olika kemikalier, vad får detta kosta, vem ska dessa kemikalier gagna och hur ska de få lov att säljas eller spridas?” eller ”Bör alla ha rätt till samma sjukvård, även de som rökt och supit sönder sina organ, detta i relation till hur mycket skatt vi ska betala?”

Vad jag också menar är att det i en diskussion enbart går att ge ett svar till min hatfråga. Svarar man att man har ihjäl ungen så blir man ju genast föremål för energifylld kritik. Hur kan man vilja döda ett oskyldigt barn?
Hela världen bygger på att vissa dör för att andra ska leva, på att vissa har det sämre för att vissa har det bättre. Denna fråga vaggar också in oss i en sorts falsk trygghet om att världen skulle ha en fundamental godhet att stötta sig mot. Låt ungarna istället börja tidigt med att vända och vrida på problem, se alla infallsvinklar och lär ut att världen inte är svart eller vit. Den är ju oftast grå.