Jag har varit väldigt dålig på att skriva på sista tiden. Detta beror på många olika orsaker. Vissa av dessa orsaker är av lycklig karaktär, de flesta inte. Trots detta har jag lyckats klämma ur mig ännu en målning så håll till godo.

Att föda barn är smärtsamt har jag hört. Det ska tydligen vara som att skita ut stora saker enligt utsago från auktoriteter på området. Sakerna som ska skitas ut varierar i storlek från vattenmelon till soffgrupp men kontentan är att det är jobbigt.

 

Något som i alla fall på ett psykiskt plan kan liknas vid att föda barn är skapandeprocessen. Att försöka trycka ut sina känslostormar genom ord, pensel, penna eller motsvarande går inte. Det är som att trycka ut en elefantbebis ur världens trängsta fitta.

 

Mitt problem är att jag har massor med idéer som blir svåra att uttrycka då jag saknar talang för konstens ädla form. Men som precis allt annat där man saknar begåvning går detta att kompensera med järnvilja och envishet. Denna princip har jag kört på hela livet. Samma sak gällde när jag för några veckor sedan fick för mig att bli konstnär och börja måla.

 

Det blev en tur för att köpa virke till ramar, lite snickeri och sedan lite färg och fantasi.

 

Då både skönhet och fulhet ligger i betraktarens öga får ni själva avgöra hur resultatet blev.