Moralmoderkaka

Jag är lite trött på moralkakor och hypotetiska moraliska val.

 

På tal om kakor vaknade jag upp efter en genomblöt festhelg i Göteborg med ett recept på moderkaka på min mobil. Mycket märkligt. Jag tänker inte publicera det här men det finns säkert på flashback som allt annat osmakligt.

 

Men för att återgå till moral, och normer och sådant. I tidigt stadium brukar våra lågstadielärare diskutera moral med sina elever. Jag minns det ganska väl. Det var på den tiden då man hade en bänk som man kunde öppna och förvara ritböcker, klister och pennor i. På den tiden då man hade sin egen bänk. Rätt som det var stod debatten i lågor och min hatfråga kom på tal: ”Skulle du offra ett oskyldigt barns liv om du kunde rädda tusen?”

 

Vilken jävla skitfråga.  Jag förstår precis som alla andra att den bara är hypotetisk och ska spegla någon typ av ytterlighet för de svåra valen här i livet. Problemet är att sådana frågor snarare hämmar tänkandet och möjligheten till reflektion. I denna fråga finns det egentligen bara två svar. Alla svåra moraliska frågor i verkligheten har minst tio svar. Frågan borde istället utformas något i stil med: ”Hur många djurförsök vill vi satsa på att testa olika kemikalier, vad får detta kosta, vem ska dessa kemikalier gagna och hur ska de få lov att säljas eller spridas?” eller ”Bör alla ha rätt till samma sjukvård, även de som rökt och supit sönder sina organ, detta i relation till hur mycket skatt vi ska betala?”

 

Vad jag också menar är att det i en diskussion enbart går att ge ett svar till min hatfråga. Svarar man att man har ihjäl ungen så blir man ju genast föremål för energifylld kritik. Hur kan man vilja döda ett oskyldigt barn?
Hela världen bygger på att vissa dör för att andra ska leva, på att vissa har det sämre för att vissa har det bättre. Denna fråga vaggar också in oss i en sorts falsk trygghet om att världen skulle ha en fundamental godhet att stötta sig mot. Låt ungarna istället börja tidigt med att vända och vrida på problem, se alla infallsvinklar och lär ut att världen inte är svart eller vit. Den är ju oftast grå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0