Nu känns det lite som att den här debatten kring att äta slaktad tävlingshäst har lugnat ner sig. Förr fanns inte ens hästar, nu finns hästar i allt. Märklig men intressant vändning på detta postapokalyptiska år.

Jag har tidigare reagerat på att man valt att slänga dessa matvaror då det uppdagats att det funnits hästkött i dessa. Mat är ju alltid mat och det finns alltid folk som dagligen svälter ihjäl. Arga hästmänniskor har då svarat att jag och journalister och media och resten av Sverige och universum inte förstår grejen. Grejen är att det finns rester av medicin och annat bös som man tryckt i hästarna under deras livstid. Jag tänker, trots att det inte verkar finnas någon garanti för vilka effekter som förtärandet av dessa livsmedel kommer innebära att det är nog ändå bättre att kränga dessa än att dö av hunger. Svenskarna verkar ju ha klarat sig bra på köttbullar och färdigpajer än så länge i alla fall.

Det kom sedan till min kännedom att inte alla av dessa skulle slängas utan att en del skulle ges till Stockholms hemlösa, vilket då sammanfaller med vad jag tyckte tidigare. I samma veva fick jag också veta att det kunde finnas rester av dopingpreparat för hästar i dessa pajer, något som ledde till en viss oro. Jag såg framför mig hur dessa preparat påverkade de hemlösa och utsatta på ett vis hämtat ur en vetenskapsaction. De skulle växa enormt i muskelmassa och bli aggressivare. Jag såg framför mig hur dessa numera anabolapumpade individer reser sig mot det samhälle som stött ut dom och skapar kaos och anarki. Polisen sätter in kravallpoliser och civilpersoner vågar inte vistas utomhus. De arga hemlösa skulle slita upp lyktstolpar, kasta bilar och tända eld på kebabkiosker. Äta pudlar och bajsa frätande syra.

Kanske är det rätt att slänga all mat trots allt?