Nu är jag uppe i tio veckor utan kött. Som vegetarian alltså. Jag blev idag uppmanad att mäta mina gympåverkade kroppsdelar och det såg rätt bra ut. Tydligen skulle en biceps på över 30 cm i omkrets betyda att man var ”stor” och det slog man ju i alla fall. Yes, alltså.

Nu är det så här att jag brukade vara en bra kock. Jag fick i alla fall min omgivning att äta det jag lagade och det är ju alltid något. Nuförtiden är det inte lika sexigt ställt bland pannor och kastruller. Jag har stora problem att få min vegetariska kost att bli riktigt god. Det blir alltid så torrt och smaklöst. Som blöt wellpapp typ. Och det är ju inte så gott.

Nu har jag en ny taktik. Istället för att pröva mig fram med massa såser och värdelösa kryddor har jag kombinerat något äckligt med något gott. Det vill säga att hälla ner en påse dipmix i all matlagning jag gör. Dipmix är ju alltid lika sjukt gott. Detta fungerar helt fantastiskt och jag ska nu göra mitt bästa för att sprida min heliga lära kring dipmixens mirakel. Självklart är det ju idé att kombinera detta med lite crème fraiche för att få det hela att bli lite mustigare. Till och med obligatoriska jävla bönröran som man tydligen ska äta som vegetarian blir god nu.

Och på tal om att vara vegetarian. Vilka gudomliga toalettbesök man gör. Konsistensen är bra, färgen är bra och man känner sig så lätt och fri. Testa ska ni se. Ni kommer i alla fall spara in toapapper.