Jag har börjat följa Fredrik Lindströms nya serie ”Vad är en människa?” och blivit sådär härligt frälst som bara ett trettonårigt Hellströmfan blir efter att krulltotten från Göteborg tagit dennes konsertoskuld. Lindström sitter helt enkelt i en stol mitt emot en ensam gäst som också sitter i en stol och filosoferar över vad en människa är. Mysigt, intressant och skrämmande på ett svindlande vis. Att känna sig naken på ett själsligt och existentiellt plan är alltid läskigt.

I första avsnittet diskuteras det vad det är som bestämmer över våra handlingar. Är det kroppen, alltså de djuriska instinkterna, eller medvetandet som bestämmer?
Kroppen och medvetandet jämförs här med en hund och en ägare, något som är ganska intressant. Tänker man närmare på det så verkar det ju vara vårt medvetandes uppgift att efter bästa förmåga tjäna våra basala behov och inte tvärtom. Vill kroppen äta äter vi, vill kroppen sova sover vi, vill kroppen knullar vi (alternativt onanerar vid partnertorka) och blir kroppen rastlös hittar vi på något. Om vi inte gör som kroppen vill så mår vi dåligt, på ett eller annat vis. Jag tror ännu ingen har dött av kåtslag men man vet ju aldrig.

Kort och gott kan vi konstatera att människan egentligen inte är mer än en apa med lite fränare mjukvara, tyngre hårddisk och lenare design.

Ska vi blanda in allas vår käre Maslow med sin vedertagna pyramid i det hela ser vi snabbt att det är först när alla våra djuriska behov är stillade som själen får sina minuter i rampljuset. Tills vi blir hungriga, kåta eller kissnödiga nästa gång vill säga.

Så mina kamraters medvetande, jag talar till er när jag säger; ut och tillfredställ era behov. Det är er mening och innebörd.