Jag promenerar mycket. Varje dag till och från jobbet. Varje gång jag ska någonstans i Jönköping. Dels för att kroppen är till för att röra på sig och dels för att jag tycker det är onödigt att droppa ur moder jord på fossila gifter i onödan.

I lördags promenerade jag upp till A6 i precis rätt tid för att se SDU marschera förbi. Trots att tåget inte såg ut att vara mer än 50 man starkt var polispådraget massivt. Tilläggas kan ju att jag i princip var deras enda publik. Jag ställde mig sonika och blängde lite besviket på skaran som traskade förbi. Känslorna i mitt inre var långt ifrån behagliga. Och jag började fundera. Är dessa människor verkligen så otroligt dumma att de kan stå för Sverigedemokraternas partilinje eller vill de helt enkelt bara jävlas med ett helt land och en hel generation? Kan det inte istället vara så att hela fenomenet Sverigedemokraterna egentligen är ett utdraget practical joke á la Ballar av stål som utförs bara för att se hur Sveriges folk irriterar sig på de? Lite på samma sätt som att man klär in en gångbro i bajs eller åker runt i stan och kastar hamburgare från en taklucka på folk. Man kan ju alltid hoppas.