Jag pratade med en kille på en fest för en tid sedan. Han var typiskt idiotmaterial. Han ansåg att det skulle kännas bra om hans kommande dotter skulle vara oskuld när hon gifte sig. Om hans son var det eller inte spelade ju såklart ingen roll.

Jag funderar på om jag ska stanna där och låta detta tala för sig själv men min ilska och irritation tvingar mina fingrar att surfa vidare över tangentbordet. På samma sätt vis som den mest konservativa delen det blå blocket består av människor som skulle skrattat då de sköt Bambis mamma och brände ner skogen anser jag att det är ovanstående tänkande som ligger bakom könsmässiga löneskillnader, kvinnlig omskärelse och förnedrande pornografi.

Jag pratar alltså om tanken om att placera sin bild av kvinnan i ett fack som säger saker som ömtålig, mjuk, fin, ren, undergiven och svårförstådd. Jag pratar om att man ser kvinnorna som något som behöver skyddas och som behöver hjälp. Min bror eller son får gärna supa och knulla. Men gör min syster eller dotter detta, då slår vi på stora trumman. Ge fan i att knulla min syster.

I samma veva kan vi diskutera det härligt vedertagna uttrycket ”stark kvinna”. Det är märkligt att man måste lägga till epitetet stark då man pratar om en kvinna som det går bra för medans man inte behöver några som helst tillägg om det är en man som åsyftas. Man måste alltså poängtera att just denna kvinna är stark, för att de andra inte är det, eller?

Ibland önskar jag vi kunde ha en kollektiv syn på att ifrågasätta och inte bara svälja och vara lydiga.