Det finns inga saker och ting som per definition är menade för varandra och då inte heller skapade för varandra. Snarare är det så att olika saker kan användas och interagera mer eller mindre bra under olika förhållanden. Under idealförhållande kan det då uppstå en illusion om att två saker är skapta för varandra.

Vi tar exemplet gurkan. Gurkan är per allmän definition inte en kebabkåt deltagare med dålig klädsmak i Big Brother utan faktiskt en grönsak. Den är grön, tubformad och innehåller långt mer vatten än näring. Under idealförhållanden är gurkan en utmärkt salladsutfyllnad trots sitt låga näringsinnehåll. Är man dessutom lite flink med kniven kan gurkan bli en ganska bildskön skapelse. Man kan då lätt börja tro att gurkan är menad att bruka i salladssyfte. Låt oss se det hela från lite fler vinklar. Gurkan är genom sin kemiska sammansättning nämligen den enda grönsak som är omöjlig att spåra tillbaka till sitt ursprung. Om man vill röja någon ur vägen utan att lämna några som helst spår kan en nedfrusen gurka verka menad att användas som ett vapen. En nedfrusen gurka kan med sin rika vattenmängd lätt som en isglass formas till en projektil avsedd att avfyras med ett handeldvapen. Gurkan kommer då den är i frusen form och i rätt utgångshastighet vara dödlig och smälter sedan till oigenkännlighet. Det är allmänt känt att en gurka har ett större omfång än en morot. För någon som är kåt och är inne på sex med ätbara tillbehör kan gurkan kännas som ett lite stabilare och rejälare alternativ till andra penisformade näringsintag. I stundens hetta kan gurkan helt dedikerad till en penetrerande verksamhet. Gurkan känns alltså här placerad på jorden för att tillfredställa människans ljusskygga lustar.

Vad detta leder till är att vi enbart ljuger för oss själva om vi tror att livet handlar om att hitta den rätte. Det handlar helt enkelt om vilka inre och yttre omständigheter som råder. True story.