Metrohulken. Själva namnet är egentligen ganska dåligt. Vi kan dela upp det för att se hur dåligt det egentligen är.

Metro.
I detta fall syftande på metrosexuell. Eller syftande på vad som helst annat om ni så vill. Vi liver i ett fritt land även om tanken kanske inte alltid är så fri som man gärna tror. I vilket fall som helst är det rena dumheter att benämna en sexualitet efter ett beteende. Att någon av hankön skulle bry sig om mode, innegrejor och vårda sitt utseende får alltså en sexuell underton. Att någon av hankön på något vis skulle närma sig mitten av könsolikheter blir här också en sexuell handling i hela definitionsprocessen av vad man är som människa. Märkligt. Är vi inte alla bara människor och sexuella?

Hulken.
En ganska märklig seriefigur som har den fantastiska förmågan att bli arg. Det är ungefär lika fräckt som Dare Devil som är blind och har superförmågan att se. Också fräckt. Man skulle också se denna del av det usla namnet som en hyllning av hybris till min kroppshållning som är under uppgång. Det drar även lite paralleller till ämnet träningsnarkomani som jag kommer berör en hel del. En narkomani som med största sannolikhet sträcker sig tillbaka till saker som narcissism, ökade samhällsideal och Brad Pitts roll i Figh Club.

Min blogg kommer berör muskler, inredning, blommor, förvåning över populariteten som finns i fotboll, motorer och objektifiering.

Over and out.