Jag firade min löning med att köra hämtmat till frukost. Väl inne på pizzerian fastnade jag för en av alla dessa tidningar med namn som består av olika konstellationer med orden ”Extra”, ”Bild”, ”Hänt”, ”Veckan” och ”Nu”. Denna sortens tidningar är fyllda, och då menar jag verkligen fyllda till bristningsgränsen, av bilder av skiftande kvalitet på allt från A- till Ö-kändisar. Vad jag först förvånas över är det intresse som verkar finnas kring dessa människor, det är ju helt fantastiskt att allmänheten förväntas bry sig till den milda grad att den vill se bilder på när man vänder ut och in på människors vardagsliv. Blöjbyten, underliga bikinibilder  och skeva fyllebilder finns det redan för många av.

Sen har vi kommentarerna till bilderna. Det är ju så pass pinsamt att jag borde sluta bruka det skrivna språket när jag ser vad det kan användas till. Med kärnkraften kom atombomben och med skriftspråket kom skvallerjournalistiken. Nej, ni får ursäkta, jag menade inte att använda ordet journalistik då världens journalister förmodligen skulle gråta blod och spy svavel om de såg att jag jämförde skrivelserna i skvallerblaskorna med deras yrkeskår. De få texter som finns handlar om hur nio kilo plus plötsligt gör ett skellett till människa tjock och vem som bär upp ett tygstycke á la tramsigt dyr designer bäst.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Förmodligen gör jag både och.

Over and out.